Atlanten en andra gång!

Trots att man seglat över atlanten en gång redan var det lite spännande att ge sig av på ännu en överfart. Denna överfarten var ungefär lika lång som den föra, 2600 distans med inget annat än hav horisonten runt. Man kan titta på väderrapporter men då tiden man kommer vara ute är så lång är det omöjligt att veta hur det kommer vara.

Efter en underlig diskussion med tullen på Anguilla fick vi våra papper så vi kunde åka mot Azorerna vilket ingen av de 7 tulltjänstemännen visste vart det låg. Tillbaka till båten, packa ner dingen och sura fast ankaret för vid fjorton tiden ge sig av mot horisonten. Vi avsegla tillsammans med de andra båtarna Galicia & Iland Lady som vi planerat att ha följe med till Azorerna. Dock efter att vi seglat två timmar kom det första av flera åskoväder och den visuella kontakten med de andra försvann. Framåt fem-sex tiden på morgonen började äntligen vädret bli bättre men tyvärr hade vi seglat mycket mer österut än de andra och vi var nu ensamma. Efter några sms besluta vi att vi skulle försöka mötas vid den gemensamma waypointen vi kommit överens om. När vi nådde fram till waypointen hade vi seglat såpass mycket fortare att vi låg ca en halv dagsetapp före de andra, så vi seglade vidare mot Azorerna.

Jämfört med den första överfarten skilde de sig åt en hel del. Föra överseglingen behövde vi inte ändra seglen på som längst två veckor medan vi under denna överfarten behövde ändra seglen var annat dygn. Så det var en mycket mer aktiv segling denna överfarten jämfört med den tidigare. Tack vara att vinden ändrade sig en del så han det inte bygga upp så mycket vågor, något vi hade mycket större under föra överfarten. Roligt under denna överfarten var att vi såg flera andra båtar och hade möjlighet att prata lite med dem tillskillnad från föra då vi inte såg någon på hela överfarten. Bland annat gav vi vädret till en katamaran och prata en stund med den norska båten Barbara som planera att segla raka vägen till Oslo. Vi kände att vi inte var så avundsjuka på dem då de hade tre gånger så långt kvar tills de fick känna på land som vi.

Sista veckan innan vi nådde fram till Azorerna fick äntligen se valar något vi längtat efter. De första tecknet på valar vi såg var när de spruta vatten en rätt bra bit från båten vilket inte kändes så kul, då man gärna hade sett dem på lite närmare hål. En kvart senare verkade det som att vi fick vår vilja igenom då de kom och simma femtio meter förbi båten. Det är en speciell kännsla när ett djur som är större än vår bostad simmar jämte och man vet att den väger mer än oss.

Så äntligen efter 22 dagar på Atlanten kunde vi se land då vi närma oss ön Flores, likt en grön kulle som bara helt plötsligt sticker upp mitt i havet. Vi har tidigare hört att dessa öar ska vara vackra vilket vi inte kan annat än instämma mer om det i nästa inlägg.

//Albatross